Stolthet och fördom
I går morse vaknade jag till nyheten att en man blivit beskjuten i sin bil i Vinslöv.
Inte kan väl sådant hända här? Det kan inte vara någon från vår fina kommun utan måste vara från någon av de angränsande kommunerna, eller kanske var det rivalisernade gäng från Helsingborg eller Malmö som jagat varandra till Vinslöv, tänkte jag fördomsfullt.
Men som tur var så var det falsklarm, eller rättare sagt var det ett missförstånd. Någon hade hört skott och sett en gevärsmynning genom bilrutan och ringt polisen i tron att någon sköt från sin bil. Men i själva verket var det någon som kört på ett rådjur som därefter avlivades med ett gevärsskott.
Så i natt sov jag lika gott och tryggt i min säng i Vinslöv som natten innan och alla nätter innan dess. Och inte behöver jag ducka varje gång jag möter en bil i byn heller.
Det känns gott i hjärtat!
Så här såg det ut utanför Hedbergshuset i går morse, (Bild från Norra Skåne)
Dramatiskt värre. (Bild från Kristianstadsbladet)
Med vänliga hälsningar
Redaktören
Recension
I förrgår var det då dags för den stora musikalupplevelsen i Vinslöv, då två föreställningar av "Genom ett brustet hjärta" genomfördes.
Redan vid tvåtiden ställde sig de första entusiasterna (vårt sällskap + en till) utanför Nya Sporthallen för att förvissa sig om att få bra platser till första föreställningen. Ganska snabbt fylldes det på med folk och när portarna öppnades vid halvtretiden sträckte sig kön nästan ända bort till vårdcentralen. Under överinseende av Lions så gick köandet snabbt och smärtfritt till väga och ingen trängsel uppstod bland de ca 450 personer som köpt biljetter till första föreställningen. (Enligt vittnesuppgifter var scenariot det samma på den andra föreställningen.)
Väl inne i sporthallen bjöds vi på en fartfylld och färgsprakande upplevelse i ca 75 minuter. Inte trodde jag att Vinslöv hade så många fantastiskt duktiga sångare, musiker, dansare, scenbyggare och tekniker! Till synes helt vanliga människor med vanliga jobb och vanliga kläder, som man morsar på och småpratar med på ICA eller MatÖppet, men som, när de får leva ut sina talanger fullt ut fullständigt briljerar i sammanhanget.
Det är inte utan att man blir lite stolt, som mamma till två hyfsat dansanta söner och som vinslövsbo, om än hitflyttad och med konstig dialekt. Men likväl stolt. Och glad.
Att framhålla någon insats framför andra är naturligtvis omöjligt i ett team-work som detta, när det är summan av de enskilda insatserna som räknas. Men samtidigt kan jag inte låta bli att nämna det fantastiskt vackra, stilsamma men ändå storslagna inledningsnumret, så välsjunget av körerna och solisten Marie Larsson och sidosångaren (heter det så?) Göran Persson att inte ett öga var torrt, inte ett skinn var utan gåshud och inte ett nackhår var orest. Och det var bara början...
Gissningsvis var det ca 80 barn som medverkade i musikalen, att regissera och organsiera dem krävde säkert sin man eller kvinna, men de var alla väldigt disciplinerade och duktiga. Inte ett enda av alla dessa barn som flippade ur en enda gång på scenen. Det bådar gott för Vinslövs framtid, tycker jag.
Det var första gången jag var på musikal bara några hundratal meter från hemmet i Vinslöv, men sannerligen inte den sista.
"Låt barnen komma till mig" Emil Sigfridsson i rollen som Jesus, omgiven av några av alla duktiga bran som medverkade i musikalen. (Bild från Norra Skåne)
Duktiga dansösen och tillika dansledaren för barnbrupperna, Johanna Gunnarsson. (Bild från Norra Skåne)
Med vänliga hälsningar
Redaktören
